Åh,

..han är för härlig. Melvin somnade precis på mitt bröst. Jag låg och mös med honom en stund innan jag lade ner honom i sin säng. Medan jag låg där tänkte jag på när han var spädis; han kunde icke ligga någon annanstans och sova än på mitt bröst, jo pappas gick också bra ibland. Tänk på dagarna när han skulle sova middag; jag pallade upp med kuddar i soffan, fjärrkontroll, dricka och annat man kan behöva för att ligga still en 2-3 timmar. På nätterna sov han också på mig. Till en början var det väl ganska okej, men när han gått upp i vikt så klarade inte jag det längre. Jag kunde ju knappt få luft och knappt inte heller. Om jag försökte lägga ner honom vaknade han direkt, åtminstone på dagarna. Nätterna kunde jag eventuellt lägga honom mellan oss. En dag beslutade vi oss för att nu är det bra. Ungen måste sova själv. Första kvällen gick sådär. Han grät och härjade, men somnade till slut. På natten när jag ammat honom fick han ligga på mig för jag orkade inte gå igenom kvällsrutinen igen med bråk och tårar. Nästa kväll nattade pappa. Efter en hel del tårar och skrik vände vi på honom och han somnade på 1 minut! Så gick det till när lillebror blev ett "magbarn". Men när vi tänker efter så är inte steget långt ifrån att ligga på mage på mig till att ligga på mage för sig själv, det kunde man kanske räknat ut lite tidigare. Men rekomendationerna är ju att barn skall sova på rygg och dem vill man ju inte gå emot. Ja, jag var bara tvungen att få sagt detta. Nu dricker jag kaffe, gott! Ikväll skall vi titta på hus igen. Spännande! Jag skriver om det senare.