lördag, december 10, 2005

Förlåt.

Jag skrev inte igår som straff för att jag var så negativ dagen innan! Men nu verkar depressionen vara över igen. Tillfälligt. Melvin har varit hemsk i natt. Han sov bra, bredvid mig, till hans far kom hemrumlandes vi tre snåret. Sen vaknade han och började veva med armen i ett försök att leta upp mig. Så gör han alltid. Så jag får fram en arm och lägger vi honom så han kan tafsa till han somnar om. Det är bara det att han klöser och nyps. Och ibland måste han göra det i ansiktet på mig för att komma till ro. Jag vat inte var han har fått detta ifrån. Ont gör det med. Jag försöker säga ifrån men då blir det ett jäkla liv och ta undan armen är det inte frågan om alls. Inatt blev jag arg och la mig merd ryggen mot honom. Han skrek som en stucken gris! Argt! Han far tog upp honom och det tog säkert tjugo minuter att få ner honom i varv. När de kom in i sovrummet började han gråta igen. Då sa jag att jag kunde ta honom. Jag la mig nära nära och vips så somnade han. Men drog jag mig undan så vaknade han igen. Och jag är en sån som byter ställning ofta när jag är vaken. Annars kryper det i kroppen på mig. Så småningom fick han sovit lite och vi steg upp sju.
Och min man var ju på julfest och spelade curling! När han kom hem så stank han inte alls rök som han brukar och det var rätt så skönt. Nä, han röker inte men alla andra gör när man är ute. Men det är ju nya lagar om det nu.
Det står sopor i min hall! Jag hatar det! De har stängt igen sopnedkasten här nu och man är "hjärtligt välkommen att börja använda de nya miljöhusen". Nä, sådant där tjafs gillar inte jag. Inte har man fått lägre hyra heller för att man ska gå ut och kasta soporna. Varje miljöhus har kostat 1 miljon kronor att bygga. Jag gillade att slänga allt i samma påse och skita i miljön! Det värsta nu är ju att jag gör som man ska. Om jag ändå ska ta mig till det förbaskade miljöhuset så kan jag lika bra sortera skiten. Glas för sig och locket till burken där. Tidningar där. Och hushållssopor för sig. Duktig flicka!!
Ska åka och gratulera min pappa i helgen. Han skulle blivit 58 (tror jag) igår. Nu Melvin leka med mig. Tänk om han fått träffa sin morfar. Så kul de hade haft det! Pappa hade älskat honom. Usch nu saknar jag honom. Så mycket man har velat berätta och visa under alla dessa år. Körkort. Lägenhet nära honom. Bilen. Mannen. Bebisen och vovven. Och nu huset som han säkert hade hjälp oss med. Det känns hårt att man måste klara allt sånt pappagrejs själv. Som tur är så kan jag alltid fråga Fröken Karlsons Rolf om ekonomiska råd!!
Måste leka med Gnällemelle nu!

Inga kommentarer: