Vellinge!

Nu är vi så äntligen hemma! Home is where the love is! Vi åkte tjugo minuter i sju från Sälen, ett dygn tidigare än planerat, och anlände halvtre exakt. Min man körde och körde och man kunde riktigt se hur manad han var att få hem sin värdefulla last. Mina barn sov lite sådär, Ludvig är ju så himla dålig och Melvin tyckte nog inte att det var något vidare bekvämt. Jag fick ont i ryggen efter bara någon timme men jag stöttade upp med en kudde och så fick det vara. Någon sömn blev det inte, snarare någon slags dvala i mellanåt. Hemma slängde vi ner ungarna i sängen, pappa la sig på soffan, och vi fick alla några få timmars sömn innan Ludde var klar med sin vid halvåtta. Nu sitter jag här med en kopp te, väntar på att Melvin ska gå och lägga sig sen ska vi båda själv stupa ner i våra sängar. Min kära hjälte som körde oss hela vägen hem med bara ett stopp för tankning och ett annat för välling (jag vet, man kan tycka att han borde vuxit ifrån det nu) går fortfarande på febernedsättande för att kunna vara människa en liten liten stund till. Inget annat verkar vara på gång med honom just nu. Vi har fått packat upp det mesta och även kört en fyra maskiner med tvätt så jag känner det som att vi avverkat ett rejält dagsverke. Imorgon kommer Timpa hem efter sin semester i Skogen. Vi längtar efter att få ta ut honom på promenad. Jag längtar inte efter att återigen dammsuga varje dag...over and out, Godnatt alltså!