måndag, januari 14, 2013

Argbiggan talar...

Under ett par veckors tid har mina kollegor kommit med ett par erkännanden till mig. Jag har svårt att formulera mig om exakt hur de uttryckt sig men kontentan har varit att om man inte känner mig så kan jag vara lite skrämmande…(!?) Jag som tycker att jag är så snäll och ödmjuk…fast när jag tänker efter så kan jag ändå förstå dem. Jag är fruktansvärt rak, ärlig och hymlar inte med något. Ett litet exempel är t ex om en kollega lämnar bistron för att gå ner till första klassen ber jag snällt denne att ta med servetter , disktrasor och annat som tillhör vagnen; "åh, du är snäll och bär ner det där grejerna jag lagt fram åt dej på bänken där", jag ställer det som en snäll fråga men jag tror jag har svårt att dölja att det egentligen är en sorts befallning…..Jag tror jag kan vara likadan hemma faktiskt, Jörgen har försökt säga det ett par gånger…måste lägga till med ett annat tonläge tror jag…Fast de på jobb som jag har en djupare relation till får oftast ett helt annat tonläge, liksom mer bedjande med lite socker på. Men det är ju bara för att det är någon jag bryr mig om och gillar väldigt mycket. Det är ju samma kolleger som jag först befallde, sen började bry mig om väldigt mycket, som nu pratar med mig om hur skrämmande jag var för dem i början..Jag har aldrig aldrig jobbat på en arbetsplats där man är så tighta och stöttande med så många som på SJ. På jobbet kramar man den som behöver en kram, det är ingen som tycker att man ska lämna privatlivet hemma och vara en stor stark tågvärd på jobb. Tvärtom, har man en jobbig dag blir man så totalt bortskämd och omhändertagen. Kollegerna erbjuder sig att hjälpa till med både ditten och datten fast de inte behöver. Man har ju en egen befattning att sköta. Jag gör det själv hela tiden. Fast jag har ju varit på SJ i sex år nu. Man har samlat på sig en skara godingar som man ömmar för. Jag gillar att mina goda kolleger gillar mig som jag är men jag älskar tanken av de som inte tillhör den skaran eventuellt tycker att jag är skrämmande….moooohaaaaaaa……!!
Idag är jag hemma men en superförkyld Ludde. Det gör inget, jag var ändå ledig men jag hade tänk mig att gå en riktigt redig runda med Tim i dag. Så blev det alltså inte. Jag har i stället lagat en stor omgång soppa som jag ska frysa in i portioner som jag kan ha med mig på jobbet.
I lördags hade jag och Jörgen en utav våra sällsynta dagar för oss själva. Ludde och Melvin skulle gå med Gittan på Disney On Ice och sen följa med henne hem till söndagen. Enda anledningen till att det blev en dag för oss båda var att jag fått en extra ledig dag denna veckan…som råkade bli just på lördagen. Vi började med att köra barnen och Gittan till arenan, precis i sista stund innan vi körde hemifrån kom jag på att Jörgen skulle följa med när lämnade barnen så kunde vi passa på att besöka Emporia. Utan barnen som tycker att det är skittråkigt med varuhus (med all rätt). Det slutade med att vi 4 timmars utforskande, utan att det var jobbigt alls. Vi åt jättegod lunch på Frukostklubben, jag hittade en jättefin jacka helt oplanerat. Efteråt körde vi hem och tog igen oss i soffan, jag såg en film, Jörgen somnade en stund, senare väckte jag honom och vi körde in till staden för en matbit. Vi testade ett ställe vid Möllan som heter Just Like Mamas. Det var ett litet urmysigt ställe med endast ett par bord. Rödvitaduka, ljus och allt det där. Och det var väl tur det för maten var väl inget att jubla över. Den var inte dålig heller. Men jag menar kycklingfilé med champinjonsås och klyftpotatisar utan färg…? Det är sådant jag lagar varje dag!! Tänk lite konjak i såsen som piffar upp smaken lite, eller knastriga härliga ugnsbakade tillknycklade potatisar….jaja..det var ok och jag blev mätt..
Testa detta föresten. Koka hela potatisar med skalet på. Häll av vattnet, häl ut potatisarna på en plåt, ge dem en jäkel med en potatisstöt, häll över olivolja. In i ugnen till de blir knapriga 20-30 ca. Redan här är de goda om man har smakrik mat. Jag provade en annan variant på dessa en gång med riven parmesan lite mot slutet…..Ät! Njut!

Inga kommentarer: