Varför gick jag nu och jobbade i fredags? Det är så jobbigt när man inte vet hur sjuk man är. Det bästa är ju så klart att ha feber. Då är man dösjuk. Nu var jag inte dösjuk utan jag tyckte nog att det kändes ok i kroppen med en härlig värktablettscocktail! Jag blev tröttare och tröttare och helt plötsligt började det kännas som halsfluss i halsen. I Nässjö. Där skulle vi vända hem igen och sen vidare till nya hotellet i Köpenhamn. Mer tabletter. Sov gott. Vaknade. Åt frukost på nya hotellet. Kände efter. Kändes ok. Ok, jag åker då. Trots att dagen skulle ble helvetiskt lång. Kommer till Hässleholm. Trött. Värk. Bihålor. Hud. Huvud. Illamående. Yrsel. (nära att beställa kista faktiskt). Klarar mig till Norrköping. Somnar så jag dreglar på min lunchpaus. Nu är det nog. Sjukar mig i Alvesta för att slippa följa med till Köpenhamn. Går av i Malmö 16,45. Skönt.
Idag känns det lite bättre. Men inte så att jag skulle vilja jobba. Har fått sovmorgon. (tack baby) Hällde i mig lite värktabletter så jag kunde följa med till Kämpinge med familjen. Maken satte mig på en filt men trots vinterjackan frös jag. Men njöt. Jag var där jag ville vara. Älskar Kämpinge. Älskar min familj. Bästa Kombon!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar